Fotoautomat

Det här fick mig att vilja springa till närmsta fotoautomat. Sjukt smart roligt projekt a la Amelie från Montmartre, heja!

I miss u

DN! Vart är du min trogna dagstidning? Varför kommer du inte till mig när jag nu faktiskt har fått en gåvoprenumeration? Kooooom nu, mina mornar är inte desamma utan dig!


Ibland gör man rätt, ibland gör man fel...

Nu exempelvis har jag ca 2 timmar till min föreläsning om kultur, media och miljö börjar, jag vet att det låter superintressant och det skulle det nog vara med en lite bättre föreläsare, och eftersom jag precis fick ett kravbrev från biblioteket på en av kursböckerna som jag alltså inte får behålla så länge till borde jag använda dessa timmar till att läsa nämnda bok (Sociology Environmentalism Globalization av Yearly, väldigt bra bok). Men i stället sitter jag och läser Resumé, där jag hittade detta, klädföretaget Gant gör interaktiv reklam på affishtavlor i stan, genom en blädderbar klädkatalog på JCDecaux:s platser. Det låter roligt! Jag vill stå och bläddra i klädkatalog på stan! Go Gant!

Snyggt

Den här vill jag beställa från asos, men icke finns den i min storlek, nej nej minsann.


Rosa topp, very cute

På tal om storlekar så är det något som aldrig upphör att förvåna och reta mig och det är hur man får snacka och hur man brukar snacka om smalhet/den påstådda idealkroppen inom mode. Och det är på ett sätt som absolut inte accepteras när det gäller prat om övervikt. Senast i förra veckan var det en liten snygg panel på tre fyra kvinnor som snickesnackade om mode och sånt i Tv4:s Efter tio med Malou von Sivers. Så visades lite bilder från en modevisning, och så kläcker då den ena kvinnan, nu minns jag inte hennes namn, ur sig en liknande kommentar:
"Ja de där modellerna ser ju ut som att de är hämtade direkt från Auschwitz!"
Ja precis, håller de andra med, och det här är ju inget undantag heller, skitplumpt och elakt sagt men det är okej för dagens diskurs angående kroppsideal är sådan. Man ska fördöma smala, eventuellt underviktiga människor, och samtidigt ska man hylla mulliga, eventuellt överviktiga sådana. När ska vi komma så pass långt att man hyllar alla människor hur de än ser ut? Och självklart tycker inte jag att det är bra att idealet är så pass ensidigt, och inte heller att det gör att många, oftast tjejer, tycker att de behöver svälta sig för att duga. Men inte heller tycker jag att vi som är smala av naturen ska behöva ta en enad front av skitsnack för att vi ser ut som vi gör, och på så sätt inte heller få vara stolta över hur vi ser ut. Det var dagens serious stuff det, gott folk.

Bra grejer

Två till antalet.

1. Trevligt, de har nu öppnat Rut mfl. i Uppsala! För är man inte lite småtrött på Gina Tricot och allt vad de heter.



2. Armand Mirpour ! För charmig.



Äsch fasiken,
3. här är en bonus, på tal om charmigt! Så borde Mtv alltid vara.

Pernilla

Snälla snälla Pernilla Wahlgren, bryt ditt avtal med Garnier! Jag blir rädd varje gång jag ser dig på tvreklamen. Du är läskig. Om man genmanipulerade människor skulle de se ut som du i din senaste Garnier-reklam. För att inte tala om hur trött jag är på att du låtsasringer din morsa för att berätta att ditt hår numera är nötbrunt eller solgult eller vad fan det nu kan vara, och lite spontant sådär slänger in ett "tips" och det åh jaa mamma dina gråa hår de kommer minsann aldrig mer synas. Det är inte ja mamma du vet att du måste fortsätta färga utväxten typ en gång i månaden och jaa mamma hårfärgen sliter på ditt hår. Nej nej, du bara ler ditt stela restylane-leende och kastar dig i din fåtölj/saccosäck/whatever och låtsas vara så förbannat lycklig över ditt vackra blanka hår. Snälla Pernilla, försvinn, du ger mig mardrömmar.


Hjälp?


Media och universitet

De tu går har jag förstått inte ihop särskilt bra. I alla fall inom humaniora är den allmänna synen på media dels att samla ihop all media under ordet media fast man egentligen bara pratar om massmedia, dels att massmedia är en sorts opåverkbar kraft som står utanför människorna. Massmedia är, framför både lärare, studenter och kurslitteratur, en ond kraft som påverkar oss samhällsinvånare så till den grad att vi ser världen enbart genom fördomar och ideal. Att hur massmedia ser ut är beroende av vad vi konsumenter vill läsa, se på tv och höra verkar ha gått universitetet helt förbi, alternativt så är det de obildade massorna som vill ha lätt underhållning där de slipper tänka. Att medieproducenter är människor lika mycket som de så kallade akademikerna verkar också ha gått folk förbi. Media är idag så oerhört nyanserad, mångfacetterad och demokratisk att synen som förmedlas av den akademiska världen är direkt löjlig. Media är inte lika med de tre största dagstidningarna, kvällstidningar, skvallerpress och stora tvproduktionsbolag, media är böcker, musik, radio, film, bloggar, läroböcker, affisher.

image105
En mediekanal

Dessutom har väl massmedia aldrig kritiserats och granskats så mycket som nu, och med all rätt, alla institutioner som når så många människor med sin bild av sanningen ska granskas kritiskt och källkritiskt. Man kan ju bara önska att detta även börjar gälla läroböcker, kurslitteratur, föreläsningar, och politiska argument, som borde granskas ännu hårdare just för att vad som framförs i skolan som sanningar blir ju per definition sanningar, man litar på skolan att presentera just sanningar. Jag kommer nog aldrig förstå den massiva kritiken som framförs mot massmedia, vill verkligen dessa kritiker leva utan media i sin vardag. Om inte kan jag tycka att de istället kunde rikta in sig på att granska media, stöda de mediekanaler som är pålitliga/framför alternativa synsätt på samhället och människor/är bra på andra sätt så att dessa kan konkurrera med de gigantiska medieföretag som dominerar mediemarknaden idag. Är jag skadad av mediaprogrammet jag gick i gymnasiet? Kanske, men jag orkar inte höra en till akademikersnobbism till om åh se Aftonbladet, ja de presenterar ju verkligen sanningen, höhöhö med ett ironiskt litet leende. (Jag tycker om Aftonbladet väldigt mycket).

Bloggtips

Eftersom jag är en sån god vän vill jag nu tipsa om min partner in crime från Mariefredstiden Pierres blogg. Den är en charmig politikkantad liten plats som är värt ett besök för de simplistiska upp-till-kampförmaningarna, och ja, man kan ju aldrig få för mycket röd-propaganda. You go Pär.

RSS 2.0