Cirkel.

Det är så här. Som man gör.

Tentamen.

Man vaknar med insikten i medvetandet att: idag, idag. Spänt. Ifall jag vill kan det här vara min sista salstenta. Finns allt i huvudet nu då? Min vän ringer och frågar något. Kvantitativt, det som jag brukar kunna bäst. Matte. Logiskt.

Nu: Malou har någon slags sex-tema i Efter Tio. Bra intressant.

Kategorisering




Annika Hamrud skrev idag i DN På Stan om Ångrarna, en film om könsbytare som byter tillbaka eller inte riktigt vet, inte riktigt känner sig hemma i något av könen. Annika skrev fint, och jag tänkte på dikotoma variabler. Kanske är kön inte en sådan i framtiden. Kanske borde kön inte vara en sådan nu. Filmen Ångrarna handlar bland annat om Orlando, som vill vara både man och kvinna.
Kategoriseringen skapar väl ordning i kaoset, gör identifiering möjlig, det som bygger en identitet, det som skiljer oss från vissa och ger samhörighet med andra. Värderingar, sympatier, åsikter. Till dessa tillhörande livsstilar, klädstilar, musiksmaker, studieval, littertursmak.
Jag fick nyligen höra att jag inte klär mig som jag röstar. Då kände jag mig skev, att jag inte gjorde som jag borde, men jag borde väl ha blivit glad. Bevisat något kanske, varit den svarta svanen, den som bevisar motsatsen och gör hypotesen osann.
Inom psykolgin talas det om in- och outgroups. En grund till rasismen. Man favoriserar sin egen ingroup, de som är lika en själv, de man har nära. Ens familj. Ens landsbröder/systrar. Och så vidare.
Men då borde Orlando få flest ingroup-favoriseringar. Om h*n kan tillskrivas båda värdena på en dikotom variabel borde hela populationen favorisera Orlando.

uppmuntran

Ibland undrar man vad folk gjorde innan internet fanns. Hur mycket ångest att inte kunna hitta igenkänning, sympati, uppmuntran, inspiration. Så jag tänkte tipsa om några av mina uppmuntrande:

Le Love & Bittersweet

"For the people that wish loneliness wasn't a part of them, but put up with it anyhow. For the people that are okay with taking up all of the room in the bed, even if sometimes it feels a little empty. For the people who wake up in the morning with no missed calls, but smile anyway." (från le love!)


RSS 2.0