Hjälte = glädjespridare
På aftonbladet.se finns en artikel om några som blivit nominerade till svenska hjältar. Bland dem finns Amos, en enligt artikeln supertrevlig busschaufför! (Tydligen finns han här i Uppsala.) Dels är det helt fantastiskt att han är så trevlig. Dels är det roligt att man inte behöver rädda någons liv på ett spektakulärt sätt för att ses som hjälte. Det är ju vardagen som är livet, de där få sensationella händelserna sker varken särskilt ofta i livet, eller överhuvudtaget i allas liv.
(Känns som att jag har halkat in lite på det här med glädje i vardagen?)
(Känns som att jag har halkat in lite på det här med glädje i vardagen?)
Kommentarer
Trackback
