Dödläge

Förra veckan var jag rätt död, eller drabbad av en läglig stämbandsinfektion med medföljande feber. Sen var det bara att kicka igång den lite försenade hemtentaperioden. Följaktligen, ja jag använder snygga ord för tillfället - det är ju hemtentaperiod, har jag fortfarande inget vanligt liv utan ett hemtenta-liv. Och plugglusten går våldsamt upp och ner i djupa dalar och dramatiska highs. Mitt rum ser ut som kaos och katastrof med klädhögar överallt, rosa minipost-its överallt, stora sociologiska klassiker överallt, anteckningar överallt, disk överallt.



Nu är kaffet slut, och det betyder gör mer.

Oreos!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0