The end's not near, it's here

Jag känner mig melankolisk idag. Som när man kommit hem från en festival på västkusten, och det känns som att sommaren är slut bara för att det roliga tog slut. Som när man undrar vad man egentligen sagt. Som när en granne tar ens torkmöjligheter i tvättstugan. Som när det känns nödvändigt att förändra livet drastiskt för att inte bli för uttråkad på vardagen, men man inte vet vad som ska förändras. Som när man inser att man inte är ett barn, längre.

Ps. Timo Räisänen var grymmare än vi trodde, Lily Allen var sympatiskt duktig och klart sjukt snygg vilket typ tio karlar försäkrade mig om genom att skrika de orden i mitt öra, Basement Jaxx var fest, Laakso var för bra, Arctic Monkeys var egentligen lite för slarviga men roligt ändå, Band of Horses var mums! Ulle är ett fabulöst resesällskap, det var kul att träffa folk, regnet var kallt, ponchos var sponsrade och lila, smålandsrullen lika god som vanligt, solstolar var en smart idé. Bra festival.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0