Bräckligt.
Nu är jag tillbaka i Uppsala, känns mest konstigt ärligt talat. Men kommer nog in i det kanske. Roligt att träffa lägenhets-tjejerna igen dock såklart. Ibland känns ens tillvaro bara så svag och bräcklig. Kommer det någonsin att kännas som att man vet vart man hör hemma?
Kommentarer
Trackback
