is it just me...

Ser det inte lite ut som att jag också ha följt i Carolinas, och Elin Klings, fotspår här? (Vita ögonbryn-style åsyftas, för lata som inte orkar klicka länk.)


Snodde bilden från fejjan, och klippte av hänsyn till konfidentialitet bort resten av packet. Se hur man blir när man skrivit kvalitativ B-uppsats.

De allt större bloggarna och gammelmediernas webversioner får ofta till små bråk gentemot varandra. Antagligen för att bloggare ofta bloggar om artiklar från kvällstidningar, kanske för att något sorts maktskifte dem emellan håller på att ske, eller i alla fall en hårdare konkurrens. Men nu till saken. Aftonbladets nöjes- och utelivsreporter Helena Trus skrev en kort krönika om att ett gäng unga tjejer i sommar har ansvar för kända Stureplansklubbars gästlistor, och luddigheten i titlar som "mood manager", som detta yrke (?) tydligen kan kallas, vilket ju egentligen bara innebär en slags ansiktet utåt-marknadsföring samtidigt som Stureplans klubbliv fortsätter att vara kontrollerat angående vilka gäster som tillåts in. Så långt allt gott, det var en trevlig, väldigt kort, krönika med en liten humoristisk touch och inte var den särskilt djup eller gick in på några könsrollsaspekter annat än att det var positivt att tjejer fick ta plats i klubbvärlden på den proffessionella sidan och inte bara som besökare som drar upp snyggfaktorn.

Följden blev en arg Blondinbella. Det är spännande, både bra och lite synd att några få bloggar drivna av unga tjejer blivit så fruktansvärt framgångsrika och vinstgivande. Bra för att det står för en demokratisering av inflytelserika medier. Synd för att tjejerna i fråga ibland inte har koll på att man i text som når ut till så många bör kolla källor, vara självkritisk och tänka igenom saker innan man publicerar dem. Och den som gång på gång understryker denna tråkiga aspekt är - Blondinbella. Tjejen lyckas vända Trus lättsamma kommentar om Stureplans klubbliv till en antifeministisk avundsjukeyttring som enligt henne sprider "den tråkiga jargongen vi tjejer har mot varandra. Att vi har svårt att se varandra lyckas.". Och det var ganska komiskt, eftersom det så tydligt inte kommenterar det artikeln handlar om. Men sen såg jag kommentar efter kommentar om blogginlägget som ser ut ungefär så här: "Jag håller fullständigt med dig!", "Supersant Bella. You’re so right!"... och så vidare.

Det är läskigt att läsa kommentarerna och förstå att så många fler enbart läser blogginlägget och inte artikeln bakom, som liksom Isabella ser fruktansvärt okritiskt på både situationen som artikeln beskriver och sina egna åsikter. Det är synd att Isabella inte istället kommenterar det faktum att de här unga kvinnorna antagligen blev anställda av män med oändligt mycket mer makt över Stureplans klubbar, och fetare plånböcker, och att de antagligen anställdes på grund av sin status som kända, sitt utseende, ja helt enkelt sitt marknadsvärde. Det är synd att Isabella vill väl, men har svårt att se strukturerna bakom som möjliggör just denna sortens jobb åt denna sortens tjejer. Men det är förståeligt, Isabella är inte så gammal och går på gymnasiet, hon kanske inte har tänkt i de banorna förr, hon är för snabb att racka ner på en krönikör med mer journalistisk erfarenhet än hon själv. Hon är inte ond. Det som är mest synd är att så många av hennes läsare verkligen tycker att hon har så fruktansvärt rätt jämt. Och dessutom att hon själv också tycker så. Som Trus skriver i ett svar till blogginlägget: det är inte feministiskt att vara okritisk mot sitt eget kön. Ja hjälp, inte för att missunna någon framgång här, men jag tror att Sveriges unga skulle bli lite smartare om Blondinbellas blogg förlorade typ en 95 % av sin läsarkrets.

 

Här i Upp-town börjar valborg redan dagen innan sista april, kallad kvalborg, och slutar dagen efter, kallad svalborg. Fyndigt? Jovars. Efterlevt? Mja, här körde jag i alla fall kvalborg.

Kom på att jag ville ha en tangentbordsdammsugare! Hittade denna på Kjell & Company, 69 spänn. Man ansluter den i USB:n. Tyvärr var den riktigt ful, men hey, dammsugare kanske inte ska vara snygga.

I godan ro satt jag nyss och bläddrade igenom lite youtube-klipp. Ramlade över något som hette Blondinbellas TV-dagbok. Spännande tänkte jag, om den flickan kan något så är det ju att rapa ur sig totalt ointressanta meningar om absolut ingenting men fortfarande låta som att hon har knäckt världens stora problem över en kaffe med sin assistent. Och ungefär så var det, rätt underhållande med andra ord. Men ungefär två minuter in i klippet kommer en liten schysst fundering som lät bekant i mina öron: städhjälpsfrågan. Min vän Alexandra har nämligen fört samma resonemang ett okänt antal gånger i mitt stackars öra! Är Blondinbella bara en simpel tjuvlyssnare som snor andras resonemang i Stockholmsvimlet?

Förra veckan var jag rätt död, eller drabbad av en läglig stämbandsinfektion med medföljande feber. Sen var det bara att kicka igång den lite försenade hemtentaperioden. Följaktligen, ja jag använder snygga ord för tillfället - det är ju hemtentaperiod, har jag fortfarande inget vanligt liv utan ett hemtenta-liv. Och plugglusten går våldsamt upp och ner i djupa dalar och dramatiska highs. Mitt rum ser ut som kaos och katastrof med klädhögar överallt, rosa minipost-its överallt, stora sociologiska klassiker överallt, anteckningar överallt, disk överallt.



Nu är kaffet slut, och det betyder gör mer.

Oreos!

Fått ett oväntat pengatillskott och nu vet jag inte om jag ska satsa på att spara allt

ELLER


...köpa denna, Nikon D60? Bara ca 4400 på elgiganten...iofs med kit-objektiv men än så länge har jag inte så fasligt höga krav, det går ju att byta ut vid ett senare tillfälle. Hjälp?

I like it! Allt finns inte såklart, men det är hyfsat utbud på denna stream-site. (För att jag inte fått nån inbjudan till Spotify än).

Ungefär nu borde jag nog gå hemifrån, för om ca en timme minus tre minuter ska jag vara på Biomedicinskt centrum här i U-sala. Och det är typ 3 km bort. Och jag har ingen cykel, rätt Uppsala-otypisk med andra ord.


En cykel

Vad tusan är grejen Coca Cola? Varför har ni inte kvar den mysiga jul-reklamen? Varför har ni en ny mycket tråkigare och sämre på alla sätt och vis, som inte alls ger samma julstämning? Vad är det för fel på er, plågoandar. Som jag har sagt förut, ingen dricker ändå Coca Cola på julen, suckers!
(Och vad är grejen med era tunnelbaneannonser, vadå inte ändrat receptet sen typ 1800-talet, kokain still då eller?)

Nu har jag firefox (detta är lite riktat till ulle ;D)! Och är inne i tillvänjningsfasen, snabbkommandon! Men ja, verkligen skönt med inte hundra nya fönster varje gång man klickar på länkar.

Jag vet inte om det berodde på min nya webläsare men på tentan lyckades jag exemplifiera psykologiska uttryck och fenomen med hjälp av rävar en tre fyra gånger.

Kan det aldrig göra? UUs studentportal exempelvis, krångel, öppnar alla länkar i nya fönster. Tillslut satt jag med sju fönster och fortfarande inget nytt lösenord. För jag har såklart tappat bort och glömt bort det, och det finns en knapp där i inloggningsrutan som heter glömt lösenord, och då öppnas (i ett nytt fönster) samma jävla startsida som jag kom ifårn där verkligen inte en enda liten länk heter generera/beställ/fixa nytt lösenord. Varför?

Och sen skulle jag lite smidigt kika in på Tv8´s hemsida för att se om Virtanenprogrammet i sitt nya lite rörigare format möjligtvis även repriseras imorrn. Det gör det säkert för de verkar inte ha så många program på där på 8an, och detta baserar jag på faktumet att Virtanen-progammet (jag vill inte benämna det med tönt-namnet Virtanen+sällskap) (roligt att skriva Virtanen. Virtanen Virtanen Virtanen.) repriseras fyra gånger under lördagen (9.30, 13.20, 19.30, 02 nånting). Men varför kan jag inte bara få klicka på rubriken morgondagens tablå? För att den inte finns? Jamen varför gör den inte det då va?

Vad är grejen med att just Gustav (eller Gustaf som i Göteborg) Adolf ska ha torg överallt? Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg. Det är väl konstigt.

Äntligen är det semestertider för mig. Så min sista jobbvecka planerade jag saker jag skulle göra på nämnda semster. Jag kom fram till följande saker:
Planera hur jag ska spendera nästa lön
Shoppa
Lyssna på morgonpasset i P3
Delta i introtävlingen i morgonpasset i P3
Läsa tre (3) böcker, icke skolrelaterade
Bläddra i en skolrelaterad bok
Nätshoppa
Köpa en presskanna
Göra bra låtlistor i iTunes
Ladda inför popaganda
Gå upp tidigt
Äta mycket frukt
Promenera varje dag
Daytime TV.

Idag (fett tidigt om man har i åtanke att jag färdats enda från det för Sthlm mycket exotiska Jönköping, för övrigt min typ tredje favvostad i Sverige och detta nästan enbart för Vätterstranden, strand i stan, herregud) mötte mig lite intressant post. Tydligen är jag lycklig, och det är jag för att jag är utvald av tidningen Glamour att få en gratis prenumeration av nämnda tidning i tre månader. Jaha, tänkte jag, vad trevligt att jag nu är en lycklig person, på tåget tillbaka till min sista vända i Uppsala för sommaren ska jag minsann utnyttja detta lycka-erbjudande och läsa min gratistidning. Det kändes så klart mycket angenämt, främst för att gratis ju som det heter alltid är gott, dock tittade mannen i sätet framför mig konstigt på mig vid upprepade tillfällen genom den lilla springan som finns när man fäller ner sitt armstöd, varför jag alltid fäller upp mitt armstöd just för att jag då slipper stirra in i främmande människor så fort jag vänder mig bakåt. Min gratis-Glamour informerade mig om att jag är lycklig och värd att avundas på grund av min civilstatus som singel. Jag är med andra ord mycket lycklig. Undrar om tågmannen tittade bakåt så mycket på mig i ren avundsjuka.
Nu tänkte jag sova. Men så är det Conan. Och där ska Lightspeed Champion vara med. Fasiken.

Inte nog med att jag fick en chokladkaka av mina lägenhetskamrater, en påse diverse chokladbitar följde strax liksom en liten godis nedstoppad i en påse innehållandes smycken. Mina födelsedagspresenter var alltså kantade av godiset, och jag kan inte hjälpa att jag undrar (i sann Carrie Bradshaw-anda) vad jag egentligen sänder ut för vibbar. Barn-vibbar? Hål i tänderna-vibbar? Ohälsosam-vibbar? Sockerchocks-vibbar?

Mitt ICA-kort är nu i min plånbok redo att användas. Skönt med lite vuxenpoäng.

Faktiskt otroligt mystiskt ju mer jag tänker på det. Jag talar förstås om godismysteriet. Tittar ner i godisskålen. Nej. Hopplöst. Allt känns jätteäckligt. Ändå var det jag som för mindre än ett fjärdedels dygn sedan stod med plockspaden i näven framför plastlådorna och skyfflade ner bitar i påsen. Varför väljer man ALLTID fel godis? Varför känns det alltid så gott tills man sitter med godisskålen och inser att det intealls är särskilt gott? Är det bara jag? Är jag dum i huvudet. Visst är det väl jättekonstigt.


Mmm, maybe?