Först skrattade jag...
De allt större bloggarna och gammelmediernas webversioner får ofta till små bråk gentemot varandra. Antagligen för att bloggare ofta bloggar om artiklar från kvällstidningar, kanske för att något sorts maktskifte dem emellan håller på att ske, eller i alla fall en hårdare konkurrens. Men nu till saken. Aftonbladets nöjes- och utelivsreporter Helena Trus skrev en kort krönika om att ett gäng unga tjejer i sommar har ansvar för kända Stureplansklubbars gästlistor, och luddigheten i titlar som "mood manager", som detta yrke (?) tydligen kan kallas, vilket ju egentligen bara innebär en slags ansiktet utåt-marknadsföring samtidigt som Stureplans klubbliv fortsätter att vara kontrollerat angående vilka gäster som tillåts in. Så långt allt gott, det var en trevlig, väldigt kort, krönika med en liten humoristisk touch och inte var den särskilt djup eller gick in på några könsrollsaspekter annat än att det var positivt att tjejer fick ta plats i klubbvärlden på den proffessionella sidan och inte bara som besökare som drar upp snyggfaktorn.
Följden blev en arg Blondinbella. Det är spännande, både bra och lite synd att några få bloggar drivna av unga tjejer blivit så fruktansvärt framgångsrika och vinstgivande. Bra för att det står för en demokratisering av inflytelserika medier. Synd för att tjejerna i fråga ibland inte har koll på att man i text som når ut till så många bör kolla källor, vara självkritisk och tänka igenom saker innan man publicerar dem. Och den som gång på gång understryker denna tråkiga aspekt är - Blondinbella. Tjejen lyckas vända Trus lättsamma kommentar om Stureplans klubbliv till en antifeministisk avundsjukeyttring som enligt henne sprider "den tråkiga jargongen vi tjejer har mot varandra. Att vi har svårt att se varandra lyckas.". Och det var ganska komiskt, eftersom det så tydligt inte kommenterar det artikeln handlar om. Men sen såg jag kommentar efter kommentar om blogginlägget som ser ut ungefär så här: "Jag håller fullständigt med dig!", "Supersant Bella. You’re so right!"... och så vidare.
Det är läskigt att läsa kommentarerna och förstå att så många fler enbart läser blogginlägget och inte artikeln bakom, som liksom Isabella ser fruktansvärt okritiskt på både situationen som artikeln beskriver och sina egna åsikter. Det är synd att Isabella inte istället kommenterar det faktum att de här unga kvinnorna antagligen blev anställda av män med oändligt mycket mer makt över Stureplans klubbar, och fetare plånböcker, och att de antagligen anställdes på grund av sin status som kända, sitt utseende, ja helt enkelt sitt marknadsvärde. Det är synd att Isabella vill väl, men har svårt att se strukturerna bakom som möjliggör just denna sortens jobb åt denna sortens tjejer. Men det är förståeligt, Isabella är inte så gammal och går på gymnasiet, hon kanske inte har tänkt i de banorna förr, hon är för snabb att racka ner på en krönikör med mer journalistisk erfarenhet än hon själv. Hon är inte ond. Det som är mest synd är att så många av hennes läsare verkligen tycker att hon har så fruktansvärt rätt jämt. Och dessutom att hon själv också tycker så. Som Trus skriver i ett svar till blogginlägget: det är inte feministiskt att vara okritisk mot sitt eget kön. Ja hjälp, inte för att missunna någon framgång här, men jag tror att Sveriges unga skulle bli lite smartare om Blondinbellas blogg förlorade typ en 95 % av sin läsarkrets.
Följden blev en arg Blondinbella. Det är spännande, både bra och lite synd att några få bloggar drivna av unga tjejer blivit så fruktansvärt framgångsrika och vinstgivande. Bra för att det står för en demokratisering av inflytelserika medier. Synd för att tjejerna i fråga ibland inte har koll på att man i text som når ut till så många bör kolla källor, vara självkritisk och tänka igenom saker innan man publicerar dem. Och den som gång på gång understryker denna tråkiga aspekt är - Blondinbella. Tjejen lyckas vända Trus lättsamma kommentar om Stureplans klubbliv till en antifeministisk avundsjukeyttring som enligt henne sprider "den tråkiga jargongen vi tjejer har mot varandra. Att vi har svårt att se varandra lyckas.". Och det var ganska komiskt, eftersom det så tydligt inte kommenterar det artikeln handlar om. Men sen såg jag kommentar efter kommentar om blogginlägget som ser ut ungefär så här: "Jag håller fullständigt med dig!", "Supersant Bella. You’re so right!"... och så vidare.
Det är läskigt att läsa kommentarerna och förstå att så många fler enbart läser blogginlägget och inte artikeln bakom, som liksom Isabella ser fruktansvärt okritiskt på både situationen som artikeln beskriver och sina egna åsikter. Det är synd att Isabella inte istället kommenterar det faktum att de här unga kvinnorna antagligen blev anställda av män med oändligt mycket mer makt över Stureplans klubbar, och fetare plånböcker, och att de antagligen anställdes på grund av sin status som kända, sitt utseende, ja helt enkelt sitt marknadsvärde. Det är synd att Isabella vill väl, men har svårt att se strukturerna bakom som möjliggör just denna sortens jobb åt denna sortens tjejer. Men det är förståeligt, Isabella är inte så gammal och går på gymnasiet, hon kanske inte har tänkt i de banorna förr, hon är för snabb att racka ner på en krönikör med mer journalistisk erfarenhet än hon själv. Hon är inte ond. Det som är mest synd är att så många av hennes läsare verkligen tycker att hon har så fruktansvärt rätt jämt. Och dessutom att hon själv också tycker så. Som Trus skriver i ett svar till blogginlägget: det är inte feministiskt att vara okritisk mot sitt eget kön. Ja hjälp, inte för att missunna någon framgång här, men jag tror att Sveriges unga skulle bli lite smartare om Blondinbellas blogg förlorade typ en 95 % av sin läsarkrets.
Kommentarer
Postat av: Adam
Der Volk får det de bloggar de förtjänar genom olika besök. Det finns en anledning till varför din blogg inte är med i toppen och hennes är det. På samma sätt som att AB läses av många, många fler än DN om man räknar totalt antal läsare på internet och i papper.
Sen håller jag med dig men det känns som det här tjafset har hållit på i många år nu, ungefär som de "snedvridna idealen". Det blir ändå bara värre. Less talk, more action.
Postat av: Lisa
Bra kommentar du okände Adam. Att vara i någon bloggtopp strävar jag definitivt inte efter, titta bara på den oambitiösa uppdateringen. Men det är tråkigt att de som är där i toppen inte håller bättre kvalitet. Fast det kanske är lite av charmen också, och anledningen till att bloggar är så populära över huvud taget.
Trackback
