Snö
Den kom i år igen, snön i april. Awsome. Igår vid 22-tiden kändes det väldigt angenämt att vandra hem från andra sidan Uppsala i piskande snöblandat regn. Idag när gardinerna öppnades kändes det riktigt mysigt med snölagret på bilarna. Vad hände med lördagens superväder? Ge oss våren!
Rekord
Rekord slogs här på bloggen igår, med hela 9 unika besökare. Detta var ju oerhört, för att låna lite ord från Svensk Pop. Way to go, keep it up.
Skägg-Ola
Skägg är oftast en ful look, för de allra flesta ser det föråldrande och lite sunkigt ut sådär. Men en man som passar i skägg, det är Ola Salo. Ola Salo ska spela Jesus i Jesus Christ Superstar i Malmö, så Ola Salo har Jesus-skägg. Som Anders Kraft på fyrans nyhetsmorgon sa, för snart kommer Ola och hans skägg dit och pratar;
"Han ser ju ut som Jesus, och det vet han ju om."
Roligt sagt Anders. Och det är nog alldeles sant. Vilket passar bra, Ola är ju lite som en vår tids Jesus. Typ. Och snygg i skägg.
Ola i skägg (bild från dn.se)
Melodifestival
Någon tycker att det är nördigt, men det är ju Sveriges största gemensamma kulturevenemang och det känns ju som lite obligatoriskt i allmänbildningen att i alla fall se finalen i melodifestivalen.
Det blev ju inte ett överraskande resultat men det blir det ju aldrig. Det är nästan en av de saker som är roliga med den här tävlingen, när det kommer till slutresultatet är det aldrig några skrällar, och oavsett smak ser de flesta vinnaren som en godkänd låt.
Charlotte Perellis Fredrik Kempe-skrivna vinnarlåt är ju bra. Inte bra på det sättet att jag köper singeln och dansar och sjunger högt varje gång jag får höra den, utan kvalitativt bra. Men återigen blir jag påmind om den låga nivån på texterna. Hela tävlingen är verkligen proppad och lite överfull med klyschor, floskler och "just like the moon".
Och vinnarnumret som helhet är faktiskt slagkraftigt som tusan, den placerar sig säkert helt hyfsat, topp tio men inte topp fem skulle jag gissa (fast jag är sämst på att gissa).
BWO i kreativa outfits, en favorit (bild från qx.se)
Jag hade hoppats på BWO eller Rongedal, helt enkelt för att det var två bra låtar och de båda numren står för kvalitetshumor (till skillnad från Christer "scary lismare" Sjögren). Varje gång jag ser de identiska tvillingarnas slide nerför rampen och taktfasta tickande med händerna, och Alexander Bards spader knekt-kostym skrattar jag högt. Och hjärtligt. Och himmel så het Martin Rolinski är.
Det är helt galet att miljontals människor sitter och ser det här programmet samtidigt. Det är riktigt imponerande att man lyckas med en sådan stor produktion, att så många engageras. Jag känner mig som en del i något större. Bwahaha.
Det blev ju inte ett överraskande resultat men det blir det ju aldrig. Det är nästan en av de saker som är roliga med den här tävlingen, när det kommer till slutresultatet är det aldrig några skrällar, och oavsett smak ser de flesta vinnaren som en godkänd låt.
Charlotte Perellis Fredrik Kempe-skrivna vinnarlåt är ju bra. Inte bra på det sättet att jag köper singeln och dansar och sjunger högt varje gång jag får höra den, utan kvalitativt bra. Men återigen blir jag påmind om den låga nivån på texterna. Hela tävlingen är verkligen proppad och lite överfull med klyschor, floskler och "just like the moon".
Och vinnarnumret som helhet är faktiskt slagkraftigt som tusan, den placerar sig säkert helt hyfsat, topp tio men inte topp fem skulle jag gissa (fast jag är sämst på att gissa).
BWO i kreativa outfits, en favorit (bild från qx.se)
Jag hade hoppats på BWO eller Rongedal, helt enkelt för att det var två bra låtar och de båda numren står för kvalitetshumor (till skillnad från Christer "scary lismare" Sjögren). Varje gång jag ser de identiska tvillingarnas slide nerför rampen och taktfasta tickande med händerna, och Alexander Bards spader knekt-kostym skrattar jag högt. Och hjärtligt. Och himmel så het Martin Rolinski är.
Det är helt galet att miljontals människor sitter och ser det här programmet samtidigt. Det är riktigt imponerande att man lyckas med en sådan stor produktion, att så många engageras. Jag känner mig som en del i något större. Bwahaha.
Referensproblemet
Det är mars, vilket betyder att nu är det verkligen dags att söka sommarjobb pronto. Vilket innebär uppdatering av cv. Vilket för mig innebär referensproblemet. Jag har nämligen inte så många sådana, helt enkelt för att jag inte har haft några jobb att tala om. Visst, jag har stått som timvikarie inom barnomsorgen i nästan ett år nu, men sällan varit på samma ställe i mer än en dag, ergo ingen referens. Och ja, jag har skrivit fem artiklar till en tidning, men jobbat helt självständigt och resultatet: en arbetsgivare som inte har en aning om annat än resultatet. Vad som återstår är en snäll referens. Från en praktik. Bra jobbat Lisa, snart 20 år.
