Melodifestival
Någon tycker att det är nördigt, men det är ju Sveriges största gemensamma kulturevenemang och det känns ju som lite obligatoriskt i allmänbildningen att i alla fall se finalen i melodifestivalen.
Det blev ju inte ett överraskande resultat men det blir det ju aldrig. Det är nästan en av de saker som är roliga med den här tävlingen, när det kommer till slutresultatet är det aldrig några skrällar, och oavsett smak ser de flesta vinnaren som en godkänd låt.
Charlotte Perellis Fredrik Kempe-skrivna vinnarlåt är ju bra. Inte bra på det sättet att jag köper singeln och dansar och sjunger högt varje gång jag får höra den, utan kvalitativt bra. Men återigen blir jag påmind om den låga nivån på texterna. Hela tävlingen är verkligen proppad och lite överfull med klyschor, floskler och "just like the moon".
Och vinnarnumret som helhet är faktiskt slagkraftigt som tusan, den placerar sig säkert helt hyfsat, topp tio men inte topp fem skulle jag gissa (fast jag är sämst på att gissa).
BWO i kreativa outfits, en favorit (bild från qx.se)
Jag hade hoppats på BWO eller Rongedal, helt enkelt för att det var två bra låtar och de båda numren står för kvalitetshumor (till skillnad från Christer "scary lismare" Sjögren). Varje gång jag ser de identiska tvillingarnas slide nerför rampen och taktfasta tickande med händerna, och Alexander Bards spader knekt-kostym skrattar jag högt. Och hjärtligt. Och himmel så het Martin Rolinski är.
Det är helt galet att miljontals människor sitter och ser det här programmet samtidigt. Det är riktigt imponerande att man lyckas med en sådan stor produktion, att så många engageras. Jag känner mig som en del i något större. Bwahaha.
Det blev ju inte ett överraskande resultat men det blir det ju aldrig. Det är nästan en av de saker som är roliga med den här tävlingen, när det kommer till slutresultatet är det aldrig några skrällar, och oavsett smak ser de flesta vinnaren som en godkänd låt.
Charlotte Perellis Fredrik Kempe-skrivna vinnarlåt är ju bra. Inte bra på det sättet att jag köper singeln och dansar och sjunger högt varje gång jag får höra den, utan kvalitativt bra. Men återigen blir jag påmind om den låga nivån på texterna. Hela tävlingen är verkligen proppad och lite överfull med klyschor, floskler och "just like the moon".
Och vinnarnumret som helhet är faktiskt slagkraftigt som tusan, den placerar sig säkert helt hyfsat, topp tio men inte topp fem skulle jag gissa (fast jag är sämst på att gissa).
BWO i kreativa outfits, en favorit (bild från qx.se)
Jag hade hoppats på BWO eller Rongedal, helt enkelt för att det var två bra låtar och de båda numren står för kvalitetshumor (till skillnad från Christer "scary lismare" Sjögren). Varje gång jag ser de identiska tvillingarnas slide nerför rampen och taktfasta tickande med händerna, och Alexander Bards spader knekt-kostym skrattar jag högt. Och hjärtligt. Och himmel så het Martin Rolinski är.
Det är helt galet att miljontals människor sitter och ser det här programmet samtidigt. Det är riktigt imponerande att man lyckas med en sådan stor produktion, att så många engageras. Jag känner mig som en del i något större. Bwahaha.
Kommentarer
Trackback
