is it just me...

Engelska Parken, Uppsala Universitet


Den här bilden har jag alltså snott från tjuvtittat.se och kodat in. Så får man väl göra, internet-etiker?
I alla fall så är det ju ett talande bevis för att Engelska Parken är Uppsala Universitets roligaste campus.
12/10 kommer jag tillbaka!

På aftonbladet.se finns en artikel om några som blivit nominerade till svenska hjältar. Bland dem finns Amos, en enligt artikeln supertrevlig busschaufför! (Tydligen finns han här i Uppsala.) Dels är det helt fantastiskt att han är så trevlig. Dels är det roligt att man inte behöver rädda någons liv på ett spektakulärt sätt för att ses som hjälte. Det är ju vardagen som är livet, de där få sensationella händelserna sker varken särskilt ofta i livet, eller överhuvudtaget i allas liv.

(Känns som att jag har halkat in lite på det här med glädje i vardagen?)

I torsdags var det så dags för vår första tenta denna termin. Och kvällen efter en tenta, vad gör man då? Jo men man tenta-firar förstås. Vi valde restaurang-middag följt av Norrlands nation där det fina bandet Monde Yeux hade spelning. Så här såg det ut när åtta (nio?) beteendevetare firade frihet:





Folk, folk, folk, glatt folk, folk, bandet

Jag läste i tidningen idag att man skulle njuta av och uppskatta sin vardag, för då kan man vara lycklig hela tiden i stället för att känna vanlig hederlig vardagstristess. Det lät ju rätt bra. Men jag tror redan att jag uppskattar min vardag. Kanske till och med för mycket? Jag blir glad över det väldigt lilla. Men vad tusan, det tror jag bara är hälsosamt.

Idag till exempel, är det lördag (mja okej, söndagen har börjat klocktids-mässigt). Det är också min pluggfria dag, första sedan tentaplugget körde igång mer eller mindre ganska direkt efter kursstarten. Dessutom var det sjukt fint väder och nästan sommarvarmt. Jag har bara hängt hemma med sambon som snart lämnar oss, Kristin. Kollat på The Hills. Ätit godis. Vart en sväng till Apoteket åt stackars Mirkka som stukat sin fot, och sett hennes rum med den fina utsikten. Ätit sushi med Kristin. Klivit över flyttlådor. Dammsugit (jag och min mor har en diskussion angående om det heter dammsugit eller dammsugat, men hallå; sugat?). Kollat på American History X på tvn. Shoppat lite. Fantastiskt vardagligt trevligt.

Såg förresten en sjukt bra drabbande film igår på vår film-räk-vin-hejdå-kristin-kväll (lägg märke till rimmet) här i lägenheten igår. Den hette Pojken i randig pyjamas. Den borde man se. Bara en hint.

Hoho, någon som undrar varför uppdateringarna är så frekventa just idag? Men jag kom på en sak som gör hösten mindre hemsk. Det är inte att man nu måste förlika sig med att vara ful i ett halvår. Inte heller regn, storm, slask, mörker eller snö som smälter bort direkt. Nej, det är konsert-hösten.

Typ såhär...

Imorgon torsdag 24/9: Monde Yeux kör Norrlands nation

Lördag 10/10: [Ingenting] på V-dala nation

Måndag 26/10: Jamie T intar Debaser Slussen

Lördag 7/11: Älskade Phoenix spelar Debaser Medis

Onsdag 18/11: The Teenagers, fransoserna jag missade på årets Popaganda, på Debaser Slussen

Nån november-dag tror jag dessutom jag lovade Ulle White Lies.

Uppmuntrande!

Idag pluggade jag mitt sista tentaplugg på det campus jag hållt till mest, Engelska Parken. Kändes som att komma hem lite, undrar om man kommer sakna platserna där man har hängt över böckerna mycket när pluggtiden är slut? Funderade nästan på att ta någon till kurs där nästa höst, när programmet är klart, bara för att!

Anyways, sidospår. När jag gick hem, den väldigt Uppsala-studentikosa vägen förbi universitetshuset, Snerikes, Uplands och V-dalas nationer, såg jag tecknet. Nu är det höst. De river Bryggan-verandan (och det är alltså för oinvigda Snerikes sommarrestaurang och klubb, bestående av plank-veranda). Tack och hej, sommaren. Nu får vi klubba inomhus igen...

(Träden med de röda löven på kyrkogården kanske också var en liten hint)

Nej, hög tid att ögna igenom det sista inför denna min första salstenta sen innan jul.

Hej. Jag har tenta imorrn. Jag läste precis det här. Ska nog ta med mig ett plommon till Gimogatan klockan åtta imorrn då.


Tenta känns kul!

ser jag nu, där värden Eric Haag just nyss använde sig av en bob hund-referens. Trevligt, tycker jag. Låten vars text citerades var såklart Jag rear ut min själ.

..Håkan Hellström i helgen, fantastiskt fint som alltid. Vet inte vilken gång i ordningen som jag såg karln men alltid lyckas han vara enormt bra. Det var en perfekt avslutning på sommaren, inte särskilt kallt, inte särskilt mycket regn, lite för mycket tolvåringar kanske men hey, de är bra på god stämning i alla fall, ja och så trevliga vänner och det gör ju mycket. Ska vi säga att det är höst nu då?


Bilden är Lillys

Sen skola, början på rutin igen. 1 år kvar nu, galet.

---

Idag har jag förresten varit riktigt pms-sur, förlåt till främst mina sambos, hoppas ni inte hatar mig.