is it just me...

Klockan är 07.43 och min föreläsning om svensk och internationell miljösociologi börjar om en halvtimme. Alltså lär jag springa iväg härifrån om cirka 15. Lite för tidigt för mitt tycke och smak, men när jag beklagade mig för mor igår var hon vänlig att påminna mig om att hon själv tappert brukar börja runt sju-snåret på sin förskola. Jo jag vet att normala människor börjar vid den här tiden men det är jobbigt ändå!!
Nyss panikade jag över att mitt anteckningsblock var spårlöst, för att två minuter senare hitta två helt nya oanvända block i bokhyllan, varav ett whitelines, mitt favvoblock. Ett litet glädjeämne denna morgon.

Ny tröja, whitlines-block och frukost

Häromdagen gick jag loss med visa-kortet på stan och köpte bland annat den mörkblå tröjan från Monki som skymtar på bilden, trevligt med tillskott i garderoben! Men det blev lite ångest också, 1000 spänn på en dag kändes skönt i plånboken...
Nej nu är jag sen igen, tusan.

Efter två veckor sjuk- och hemtenta-exil lever jag! Nu är det bara cirka sjuttio ärenden att fixa inklusive mängder av ny kurslitteratur, returskickning till asos, massa grejer att köpa osv osv osv. Måste också äta en semla, fast det är ju inte jobbigt direkt, heja semmeldagen!

Diska upp efter lunchen, eller kolla igenom hela hemtentan och fixa alla fotnoter? Svårt fall. Vilket som så blir det sällskap av The Virgins på Spotify!

Innan den sjuka perioden hann jag dock gå på klubben Premiär på Hornstull Strand, anordnad av Svenska Musikklubben och Popaganda. Det var en topp-kväll och ett topp-ställe med röda draperier överallt som gjorde ljudnivån lämplig för inte skrik-samtal, vilket var ett plus. El-strul när Familjen skulle spela var ett minus, samt en bartender som suckade och frågade om det var ett skämt när vi beställde mojitos för att sen absolut inte klara av att blanda goda mojitos. Annars topp-kväll, topp-band och topp-dans (minus lite konstiga dansgolvskonflikter). Gillade skarpt sångaren med den djupa rösten och de softa skämten i kvällens andra akt Hammarin & Robin. Då min kamera dog en bild in på kvällen, länkar jag  till Svenska Musikklubbens flickr från kvällen istället. Och här är jag med, bjuder på den.


Min enda askassa bild

Förra veckan var jag rätt död, eller drabbad av en läglig stämbandsinfektion med medföljande feber. Sen var det bara att kicka igång den lite försenade hemtentaperioden. Följaktligen, ja jag använder snygga ord för tillfället - det är ju hemtentaperiod, har jag fortfarande inget vanligt liv utan ett hemtenta-liv. Och plugglusten går våldsamt upp och ner i djupa dalar och dramatiska highs. Mitt rum ser ut som kaos och katastrof med klädhögar överallt, rosa minipost-its överallt, stora sociologiska klassiker överallt, anteckningar överallt, disk överallt.



Nu är kaffet slut, och det betyder gör mer.

Oreos!

Ensam i lägenheten innebär också ensamt ansvar, varför jag just gick en släck-lamporna runda och kollade att alla spisknappar stod på noll och att dörren var låst. Det var den. Såg att jag ensam tog upp innanför-dörren mattorna med massa skor, de senaste slängda någon gång i går natt när jag kom hem och väsnades med grinden (den väsnas alltid) och skrämde stackars Linn. Fick en minnesbild från min is-promenad hem från gårdagens Beteendevetarmiddag och Stocken-utgång, jag i mina klackar längs St Larsgatan, vid ett stuprör utanför V-dala, halkar (obs att detta verkligen var en halkning och icke en fylleramling) och viker mig åt sidan, handen på isen på gatan, ungefär som Whitneys vurpa i The Hills. Därför jag har lite ont här och där.

Imorgon blir det Stockholm för mig, busy day. Upp tidigt, packaduschabäddarent, tåg 12, möta upp my boys Engberg & Victor på Centralen, fika, hit systemet, möta upp Ulle, handlalagatacosätafixasig, till Hornstull Strand och klubben Premiär. Kul, mycket. Kanske eventuellt borde sova. Kanske eventuellt ska kolla att dörren är låst igen. Kanske eventuellt är lite mörkrädd när jag är själv här.

Den här helgen är stora hemvändarhelgen i lägenheten, och alla utom jag åkte idag så nu sitter jag med en firregratäng från Ica (good) och tittar på andra avsnittet av nästan helt igenom briljanta Popcirkus (minus apan från premiäravsnittet) som sänds från mitt favvoställe Debaser Medis och är lite som ett svenskt London Live, och som gulliga Agge spelade in åt mig när jag inte lyckades vara hemma denna dumma tid (19.30 onsdagar). Nu till gratängen och Per Sinding Larsen.


Min fredagkväll

Den här vill jag beställa från asos, men icke finns den i min storlek, nej nej minsann.


Rosa topp, very cute

På tal om storlekar så är det något som aldrig upphör att förvåna och reta mig och det är hur man får snacka och hur man brukar snacka om smalhet/den påstådda idealkroppen inom mode. Och det är på ett sätt som absolut inte accepteras när det gäller prat om övervikt. Senast i förra veckan var det en liten snygg panel på tre fyra kvinnor som snickesnackade om mode och sånt i Tv4:s Efter tio med Malou von Sivers. Så visades lite bilder från en modevisning, och så kläcker då den ena kvinnan, nu minns jag inte hennes namn, ur sig en liknande kommentar:
"Ja de där modellerna ser ju ut som att de är hämtade direkt från Auschwitz!"
Ja precis, håller de andra med, och det här är ju inget undantag heller, skitplumpt och elakt sagt men det är okej för dagens diskurs angående kroppsideal är sådan. Man ska fördöma smala, eventuellt underviktiga människor, och samtidigt ska man hylla mulliga, eventuellt överviktiga sådana. När ska vi komma så pass långt att man hyllar alla människor hur de än ser ut? Och självklart tycker inte jag att det är bra att idealet är så pass ensidigt, och inte heller att det gör att många, oftast tjejer, tycker att de behöver svälta sig för att duga. Men inte heller tycker jag att vi som är smala av naturen ska behöva ta en enad front av skitsnack för att vi ser ut som vi gör, och på så sätt inte heller få vara stolta över hur vi ser ut. Det var dagens serious stuff det, gott folk.

Ytterst bra band. När jag först hörde dem tyckte jag ungefär lite blek mix av Strokes och Hot Chip. Men de växer. Hey hey girl och Rich girls är topp-låttips.

Känns som att jag bara sitter av tiden nu...eller ja det är mer eller mindre vad jag gör. Snart kommer inspektörer och ska kolla lägenheten inför eventuell hyreshöjning... Om ett par timmar ska jag ut och äta middag och det har jag faktiskt inte alls lust med... Tror jag ska gå och se lite The Hills för att trösta mig. Fast egentligen borde jag komma på en smart fråga om Marx/Durkheim till morgondagens seminarium. Men det är ju mycket man borde här i livet.

Fått ett oväntat pengatillskott och nu vet jag inte om jag ska satsa på att spara allt

ELLER


...köpa denna, Nikon D60? Bara ca 4400 på elgiganten...iofs med kit-objektiv men än så länge har jag inte så fasligt höga krav, det går ju att byta ut vid ett senare tillfälle. Hjälp?

Som min morfar brukade säga. Klockan är 9.27 och nu är det frukost till The Hills som gäller för mig. Ingen schemalagd skola idag, vilket innebär läsning mer eller mindre hela dagen. Idag är det förändring i rutinerna för mig, frukost innan elva, läsning redan på förmiddagen, minst en promenad-paus. Men först mjukstart.
Såg ett jättefint halsband i nyhetsmailet från asos.com, där de dessutom har frakt för 10 spänn fram till 10/2, topp!

Idag är det äntligen lite ljust ute och inte sådär gråmulet som det har varit hur länge som helst. Därför: veckans låt blir gammal The Shins-dänga, Australia från skivan Wincing the night away!