Kulturella äventyr
Den gångna lördagen var min finkultur-dag, jag besökte nämligen Stockholms Stadsteater och den utomordentliga föreställningen Mästaren och Margarita (bok av Michail Bulgakov). Den var bra, underhållande i massor faktiskt, och Jakob Eklund som spelade Professor Woland passade riktigt bra i sin roll som cynisk hånskrattande underhållande satan.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Jag kände mig väldigt hemma bland tanterna i sina finaste broderade cardigans och herrarna med hatt och kostym, och kulturkoftorna i yngre medelåldern, förvånande nog. Dock vill jag här framföra en önskan till Stadsteatern, snälla rara, inför för oss normallngas skull en längdgräns, eller sätt de onormalt storväxta på den vertikala leden i en särskild loge/inhängnad/bur och släpp inte för alt i världen ut dem. De hamnar nämligen alltid, med 100 % säkerhet, framför just mig! Jag lovar! Och nog för att jag ståtar med 170 centimeter över havet, men jag såg i lördags inte alls över huvudet på 2-metersmannen och hans (betydligt yngre, är det vanligt i teaterpublikkretsar?) lika långa kvinnliga sällskap som hade positionerat sig framför mig och min far. Tack, långa paret, tack för det. Ändå en väldigt trevlig lördag och ett lyckat teaterbesök. Se den, det är en härlig surrealistisk och överraskande pjäs, jag måste nog ta och läsa boken. Ja, efter att ha avklarat alla sjumiljarder sidor till nya delkursen i pedagogisk historia, såklart.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Jag kände mig väldigt hemma bland tanterna i sina finaste broderade cardigans och herrarna med hatt och kostym, och kulturkoftorna i yngre medelåldern, förvånande nog. Dock vill jag här framföra en önskan till Stadsteatern, snälla rara, inför för oss normallngas skull en längdgräns, eller sätt de onormalt storväxta på den vertikala leden i en särskild loge/inhängnad/bur och släpp inte för alt i världen ut dem. De hamnar nämligen alltid, med 100 % säkerhet, framför just mig! Jag lovar! Och nog för att jag ståtar med 170 centimeter över havet, men jag såg i lördags inte alls över huvudet på 2-metersmannen och hans (betydligt yngre, är det vanligt i teaterpublikkretsar?) lika långa kvinnliga sällskap som hade positionerat sig framför mig och min far. Tack, långa paret, tack för det. Ändå en väldigt trevlig lördag och ett lyckat teaterbesök. Se den, det är en härlig surrealistisk och överraskande pjäs, jag måste nog ta och läsa boken. Ja, efter att ha avklarat alla sjumiljarder sidor till nya delkursen i pedagogisk historia, såklart.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Jag har fixat nu så att du kan skicka in en ansökan om sommarjobb till oss, jag berättade att jag hade en kompis (du) som var intresserad, så du får mailen till chefen senare. Visst är jag snäll? hehe
Trackback
