is it just me...

Inte nog med att jag fick en chokladkaka av mina lägenhetskamrater, en påse diverse chokladbitar följde strax liksom en liten godis nedstoppad i en påse innehållandes smycken. Mina födelsedagspresenter var alltså kantade av godiset, och jag kan inte hjälpa att jag undrar (i sann Carrie Bradshaw-anda) vad jag egentligen sänder ut för vibbar. Barn-vibbar? Hål i tänderna-vibbar? Ohälsosam-vibbar? Sockerchocks-vibbar?

Har jag fått av fantastiska föräldrar! Behovet av en ny kompakt har funnits ett tag, och nu är den, en Nikon coolpix s600 i urban black. Jäkligt snygg, hoppas bara den är minst lika bra. Men jag litar på Nikon. Nu fattas bara en D60, som jag tror att jag har börjat sikta in mig på nu efter att ha övergivit först D80 och sedan D40x-tankarna. Men det hinner säkert komma ut fler innnan jag slår till..



The beauty (bild från letsgodigital.org)

Imorse blev jag glatt överraskad av mina lägenhetskamrater (jag menar kamrater på ett icke-kommunistiskt vis, alltså) när jag stod i köket för att koka gröt. Då kom nämligen en av tjejerna med ett litet tidningspappersinslaget paket till mig, ja alltså jag fyller år imorgon, och i det var den här



CHOKLAD och ett kort! Wonderful! Kanske också något skrämmande att jag redan har gett intrycket av att vara världens godismoffare, vilket jag ju i och för sig är..hmm.

Efter att många gånger ha blivit tipsad av min frisör om olika rootlifters, eftersom jag alltid gnäller över mitt platta hår när jag kommer dit, tänkte jag för en gångs skull köpa den spray hon brukar använda i mitt hår, Extra Body Daily Boost från Paul Mitchell. Tror fan då att den var slut på salongen. Så nu får jag inte ha mitt Paul-hår. Och jag är för lat för att ha orkat gå någon annanstans och köpa den.


Paul-spray. Bild från paulmitchell.com

Okej, här följer alltså en update. Eller på svenska, en uppdatering. Om vad, tja...om inget speciellt. Som vanligt. Men, också som vanligt, så är det mycket intressant. Och här kommer den. Håll till godo.

Jag hade världens mest värdelösa tisdag. Det värdelösa startade vid den rätt så negativa handledningen avseende vårt arbete i PedAns fjärde delkurs. Efter nämnda handledning fortsatte dagen i samma anda. Jag hade nämligen glömt att plocka på mig nycklarna när jag gick till sagda handledning. Så klart hade min lägenhetskamrater valt just detta tillfälle att inte vara hemma, någon av dem, vilket händer extremt sällan. Alltså satt jag i ett trapphus med en packe nyinköpt toapapper och grannarnas (snälla gulliga grannarnas) UNT i ungefär två timmar, give or take. Vilket medförde att jag inte kom till Stockholm och mina föräldrar förrän sent på kvällen, och nästan genast fick vandra ner i tvättstugan för min där bokade tvättid. Där möttes jag så av en mindre glad överraskning. En av mina två tvättmaskiner var upptagen, och skulle så vara i 32 minuter! 32 minuter av tvättidens 90 minuter. Så jag lämnade en arg lapp, och det var den dagen det. Dock så åkte jag gratis på tåget, yey (förlåt SJ)!

Onsdagen däremot bjöd frisörbesök, vilket alltid är trevligt både socialt och hårstatusmässigt. Och plugget är back on track. Och ja egentligen blir väl då det här inlägget rätt positivt. Men ändå ganska gnälligt, kan man kanske tycka. Men ingen tvingade dig att läsa. Pucko.

Det är typ sommarvärme ute och jag vill typ gå ut och jag ska typ göra det typ snart tror jag typ för nu är jag typ lite trött på att skriva extrajobb-artikel om seniordans som visserligen är roligt men det är ju sol ute och varmt typ nu och kanske inte typ sen

Woho, idag är jag ensam hemma. Inte för att jag ogillar mina flatmates såklart. Inte för att jag inte tycker det är trevligt med sällskap. Men ibland är det så sjukt skönt att bara kunna hänga runt hemma själv. Nu har alltså en femma till förfogande hela helgen (tror jag), så nu tänkte jag fira med lite Gogreen-vitabönor i lime och chili-sås. Det gäller att slå på stort.

Mitt ICA-kort är nu i min plånbok redo att användas. Skönt med lite vuxenpoäng.

Valborg sov jag bort, men 1sta maj var jag minsann på barrikaderna! Eller well. Jag missade att gå i tåget, men jag släpade mig ut till Kungsan för lite tal och årets första utomhuskonsert med söta Stockholmarna Florence Valentin! Det var hur trevligt som helst. Så här såg det ut.

Vem kom på det? Det är så trist!